Jag läste Clara Falks inlägg om varför hon syr och jag har funderat på det själv. Speciellt nu när jag inte har sytt på länge. Till mig själv vill säga. Mycket handlar om att jag inte gillar min kropp, och då min mage. Jag tycker inte om den, den är i vägen och människor tar på den i tron att det är ett litet barn däri.
Sedan handlar det om att jag tvivlar på min förmåga att sy fint. Blir irriterad på när fållar viker sig, när det är veck i halsringningen osv. Och jag vill vänta med att sy i det tyget tills jag har gått ner i vikt för tänk om kroppen ändras och kläderna inte passar längre osv...
Men jag vill väldigt gärna sy igen, längtar efter nytt och från slutet av november, eller ja mer i början av december så kommer jag att ha ett syrum i vår nya lägenhet. Jag längtar dit. Bryr mig knappt om resten av lägenheten, jag längtar mest till mitt nya syrum. <3
Jag köper fortfarande tyg och tittar på mönster. Att lämna det vore att sluta andas, jag tror det är därför jag stickar så mycket just nu, för att väga upp.
Jag tror att mitt nya syrum kommer att bli en nystart för mig. Att komma närmare syrummet både mentalt och fysiskt.
Jag ska le som på denna bilden igen med min sömnad. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar